Things I will miss. 1. The elephants. 2. The magic in everyday life. (Like when this female snake charmer suddenly appear in the neighbourhood! With a real cobra in a basket!) 3. The fruits and the vegetables. 4. The yoga. 5. The Kerala breakfasts. 6. The crowds.

Only some days left for us in India. So now we try to drink as many glasses of fruit juice as possible before we go home. I no longer wake up when the morning prayer from the mosque starts early in the morning while it´s still dark outside. Days are getting warmer and warmer, during the early afternoon hours you just have to sit down somewhere, close to the sea or to a powerful fan and try to breath. Sun makes everyone and everything slow. The only ones that seem unconcerned are the ants. They hare from the one corner of the room to the other, take a shortcut over our bed spread, carry away dead giant insects and tiny crumbs. The last days they are happy to have found the way to my computer. At this very moment they run up and down through the small interspace between the keypad and the key buttons. They are very small, red and quick. And many. I am gasping in the heat, totally chanceless.
Photos from the place where we are staying. The small painting is another one of my Indian gouache portraits.

Mer från Varkala Janardhana Temple. Det första man ser är en stor rektangulär tempeldamm. Framför dammen går en lång trappa upp till en sirligt utsmyckad portal. Det smäller till då och då. Högt! Ett ljud som får oss att lyfta några centimeter från marken för varje knall. De indiska besökarna bredvid oss verkar ingenting höra. De går uppför trappan som om inga ljud existerade. Vi lämnar skorna och går barfota upp mot porten. Halvvägs köper vi biljett av en man som också är den som fyrar av smällarna. Sälja biljetter, fyra av några bjässar till smällare, sälja biljetter och så lite smällare på det. Inte ett hörselskydd i sikte.
Vi går på de solvarma stenplattorna runt templet, tittar på allt det fina. Till och med barnen tycker att det är högtidligt här. Tysta röster, lugna rörelser. Ett Banyanträd, fullt av dockor, står vid utgången. Banyanträdet, som är Indiens nationalträd, representerar de tre gudarna Vishnu, Shiva och Brahma. Om dockorna måste jag ta reda på mer.
………..
Some more from Varkala Janardhana Temple. First you see the temple pond, then the steep stairs leading up to the temple. You walk the stairs without shoes, buy a ticket from a man who also takes care of the heavy fire crackers. We put our fingers in our ears and rush the last way up the stairs. On sun warm stones we walk around the temple, looking at all the nice things. In a banyan tree, the national tree of India, hundreds of dolls are hanging. The banyan tree represent the trio of gods; Lord Vishnu, Lord Shiva and Lord Brahma. About the dolls I will need to find out more.

I'm fascinated by all the small details around the temples. They are always colorful and very often humorous, which I really like. These interesting small men are from the Varkala Janardhana Temple.

Tempelfest, den här gången till guden Shivas ära. (Har skrivit om en annan, lite mindre, tempelfest här.) Det som är det allra mest påtagliga är ljudet. Och att det finns så många olika, på hög volym, och samtidigt! Den ensamme mannen på den andra bilden uppifrån t ex, sitter för sig själv i ett än så länge folktomt hörn av tempelgården och smäller av väldigt högljudda smällare. Som låter som bomber. Han sitter i ett moln av rök och smäller av laddning på laddning. Detta pågår medan Katakhalidansaren med band, samtliga till max uppmickade, sjunger och spelar musik som dånar genom högtalare uppsatta i träden. Sedan kommer bilarna med ännu större högtalare. Plus den stora gruppen trumslagare som går i täten framför elefanterna. Därpå människors jubel som stiger och sjunker i takt med att "hästen", som egentligen är ett torn, svajar hit och dit över folkhavet. Klockan sex på morgonen, då alla för länge sedan gått hem från festivalen, brakar ett dundrande fyrverkeri loss och ser till att alla obönhörligen vaknar.
.........
Temple festival, and the most dominating are all the SOUNDS. The man in the second picture from the top, sits all alone in a cloud of smoke with his firecrackers. A Katakhali dancer and his small band plays music that blasts from big loudspeakers in the trees. Cars with even bigger loudspeakers drive through the festival area, and drummers play the drums in front of amazingly calm elephants. The crowd holloes when the big tower, called the horse, wobbles from its one side to its other. And six o'clock in the morning, when people are sleeping peacefully in their beds, huge fireworks explode in the sky.

Typography! Different type fonts wherever I turn my head. I really like this huge variety in hand written signs. The way they make the surroundings feel vibrant, definitely appeal to me.

Walls. Photos from morning walks. Yesterday evening the rain poured down and there were thunder and lightning, and power outages that came and went. Our landlord Haksar and his wife prepared, in the light of a candle, a nice dinner for us and the other families staying at the hotel. Then we sat on our balcony in the dark, eating and listening to the roaring waves from the ocean.

Two mornings I have been taking a walk to Edavai, the closest village next to Odayam. These are some of the things seen on the way. Other things seen but not photographed are: the coffee man on his nice old bike, with a aluminum tank with hose tap on the carrier, the very friendly and mannerly old men outside the small tea places, the VERY curious schoolgirls walking to school, the competitive rickshaw drivers trying to be the first one over the railroad track, the bakers making parotha breads...