Två dygn av ropande; vi har ropat på Roger och Roger har allt mer utsvultet ropat på oss, slutade lyckligt! Roger landade på en gren som gick att nå från stegen och vi kom springande med maten och klättrade upp. Och Roger åt. Och åt. Och pep så nöjt, och kuttrade med huvudet på sned, och med fjädrarna uppburrade så att han såg
ut om en liten unge igen. Sen dess har han gjort sina utflykter, men efter varje upptäcktsfärd har han återvänt till en gren lågt ner eller
satt sig lite vingligt på staketet till kohagen. Och därifrån gjort oss uppmärksamma på hur fruktansvärt ekande tomma gökmagar
faktiskt kan bli. Alldeles så där plötsligt.
Two days of trying to come so close to Roger that we could feed him, finally ended happily! The cuckoo landed on a branch that we could reach and we were all relieved! From that moment Roger has made his expeditions but always returned to a place close to us, places with a handy feeding distance!
2008/08/04
