Walls. Photos from morning walks. Yesterday evening the rain poured down and there were thunder and lightning, and power outages that came and went. Our landlord Haksar and his wife prepared, in the light of a candle, a nice dinner for us and the other families staying at the hotel. Then we sat on our balcony in the dark, eating and listening to the roaring waves from the ocean.

Two mornings I have been taking a walk to Edavai, the closest village next to Odayam. These are some of the things seen on the way. Other things seen but not photographed are: the coffee man on his nice old bike, with a aluminum tank with hose tap on the carrier, the very friendly and mannerly old men outside the small tea places, the VERY curious schoolgirls walking to school, the competitive rickshaw drivers trying to be the first one over the railroad track, the bakers making parotha breads...

Färger! Några av de första nätterna i Indien drömde jag konstiga drömmar - i en udda och ny, men helt sammanhållen, färgskala. Jag inbillar mig att när jag kommer hem, då kommer jag att använda just de färgerna det var så roligt att drömma om. Fast jag misstänker att skillnaden i slutresultat är störst inuti mitt huvud. Det ska bli spännande att se hur det verkligen blir. OM det blir någonting. Hur som helst finns det inspirerande färgklickar precis överallt! På sista bilden; Indiens sophögar är ju för det mesta allt annat än glädjespridande. Den här var i alla fall färgglad.
……..
The first nights in India my dreams had a totally new color scale. It was interesting and fun! I hope to bring these colors with me home and use them in my illustrations. But we’ll se what happens when I put the brush in the gouache…

Tillbaka i Odayam ser dagarna ut ungefär så här hos oss igen: En av oss går upp med barnen, den andra kan ta sig en sovmorgon eller en promenad eller vad den vill. Frukost i trädgården och barnen skuttar iväg till skolan strax innan nio. Jag brukar rita några timmar på förmiddagen och skriva den tid som blir kvar. En kort arbetsdag (varannan dag) slutar jag skriva när barnen kommer hem klockan två. Vi äter och gör läxor, och efter läxorna kan man bada eller hitta på något annat. Ofta är alla väldigt svettiga då och ganska trötta. Eftersom vi glömt att dricka tillräckligt med vatten. Det brukar vi upptäcka när vi inte kan förstå hur vi kan vara så orkeslösa, vi som har så mycket roligt omkring oss. Vattendunkarna (20 liters) utanför våra rum räcker en vecka, och då dricker vi ändå mycket vatten som vi köper på andra ställen. Också. Middag när den andre av oss har skrivit färdigt. För det mesta äter vi här där vi bor. Ibland går eller åker vi någonstans. Kvällarna är svalare. Nästan inga myggor alls just nu. Vi brukar sitta en stund på balkongen och lyssna på alla ljud i mörkret. Och längta efter frukosten nästa dag.
.........
Photos from the top: 1. Hen and butterfish 2. One of my small indian portraits 3. A jaffle! 4. View from balcony 5. Window 6. My favourite Salwar

Things I have seen recently. That look as if they just suddenly would twinkle towards you, or make some kind of movement. I would not at all be surprised if they did. I´m very convinced that anything can happen. In India.

Last pictures from the street life of Cochin. I wouldn´t mind going back, some day.

And those shops!!! It´s like stepping into a magic world, or into a fairytale. So many things to look at! These photos are from the streets around the synagogue, Fort Cochin.

De kallas för Kolam, de vackra mönster som de hinduiska kvinnorna i södra indien om morgnarna målar på marken framför ytterdörrarna där de bor. Jag hade turen att hamna på en liten sidogata i Cochin där kvinnorna precis höll på att måla dagens Kolam. De berättade att den vita färgen är rispulver blandat med vatten, och att man målar med fingrarna, och att mönstrena under dagen bleknar när människor går på dem och när regnet faller. Ett Kolam målas för att de är dekorativa och för att välkomna både djur, människor och gudar. Särskilt Lakshmi, lyckans och rikedomens gudinna, gillar Kolam. Varje familj har sin egen Kolam, och vid särskilda högtider målas dessa med ännu fler snirklar och prickar. Så fint!
..........
These beautiful patterns are called Kolam, and are painted by the Hindu women in the South of India. I was very lucky to end up in a small street in Cochin where the Kolam painting was going on. The white color is rice powder mixed with water and the paintings are made directly on the street, in front of the houses, to welcome animals, guests and gods. Especially Lakshmi, the Hindu goddess of wealth, prosperity and fortune, likes Kolam. Every family has its own Kolam, that becomes more ornamented during the religious festivals.