Tempelfest, den här gången till guden Shivas ära. (Har skrivit om en annan, lite mindre, tempelfest här.) Det som är det allra mest påtagliga är ljudet. Och att det finns så många olika, på hög volym, och samtidigt! Den ensamme mannen på den andra bilden uppifrån t ex, sitter för sig själv i ett än så länge folktomt hörn av tempelgården och smäller av väldigt högljudda smällare. Som låter som bomber. Han sitter i ett moln av rök och smäller av laddning på laddning. Detta pågår medan Katakhalidansaren med band, samtliga till max uppmickade, sjunger och spelar musik som dånar genom högtalare uppsatta i träden. Sedan kommer bilarna med ännu större högtalare. Plus den stora gruppen trumslagare som går i täten framför elefanterna. Därpå människors jubel som stiger och sjunker i takt med att "hästen", som egentligen är ett torn, svajar hit och dit över folkhavet. Klockan sex på morgonen, då alla för länge sedan gått hem från festivalen, brakar ett dundrande fyrverkeri loss och ser till att alla obönhörligen vaknar.
.........
Temple festival, and the most dominating are all the SOUNDS. The man in the second picture from the top, sits all alone in a cloud of smoke with his firecrackers. A Katakhali dancer and his small band plays music that blasts from big loudspeakers in the trees. Cars with even bigger loudspeakers drive through the festival area, and drummers play the drums in front of amazingly calm elephants. The crowd holloes when the big tower, called the horse, wobbles from its one side to its other. And six o'clock in the morning, when people are sleeping peacefully in their beds, huge fireworks explode in the sky.
2011/03/03
