Jag är ledsen. Och jag skäms. Över hur vi kan behandla barn som vi gör. Oupphörligen. Det sista på radion innan jag stängde av min dator i fredags: ekots inslag om hur polisen hämtade en 19-årig pojke mitt under en lektion i skolan. Pojken var ensamkommande från Afghanistan, papperslös, med rätt till skolgång i Sverige. I väntan på utvisning.
Innan dess sände P1 Ylva Mårtens reportage "Jonathan levde gömd i fyra år".
Jag önskar att varenda människa skulle höra det.
