Två små ärenden, sedan tänker jag mig att vi ska hitta några kul affärer och kanske ta en fika någonstans och senare på kvällen äta någonting verkligen indiskt långt från den turistiska Klippan. Halva familjen släpps av vid biljettkontoret vid tågstationen, andra halvan på postkontoret. Respektive ärende tar sina timmar. När vi ses igen är vi utmattade och yra. Och med ärendena har vi inte kommit någon vart. Men vi har fått paketet som ska till Sverige inslaget! I tyg! En man i en oansenlig huslänga vid sidan av postkontoret visar sig sy tygpaket för en tiondel av vad en helt vanlig pappkartong kostar. Skarvarna förseglas med sigill. När vi kommer tillbaka till posten med tygpaketet säger damen i luckan för paketinlämning att hon inte längre tar emot paket. Vi får komma tillbaka i morgon.
Solen steker, luften står alldeles stilla, barnen är svimfärdiga, vattenflaskan har vi tappat, trafiken bullrar hejdlöst förbi oss där vi står och trycker invid en husvägg, luggarna klibbar, flugorna surrar, människor vinkar och hejar på den bleka familjen som ser så rolig ut där den står och svajar.
Vi tar en rickshaw raka vägen till den turistiska Klippan, och barnen får välja matställe. Hamburgare. Vi är för trötta för att prata med varandra medan vi äter, men det är mysigt att sitta på övervåningen och titta ut över havet där solen går ner.
Sen orkar vi faktiskt promenera hela vägen till hotellet.
........
Mr Raju is helping us out with a parcel. He makes a perfect wrapping out of cloth, and seals it with sealing-wax.